French Baroque Era Painter, 1593-1652
French painter. He was well known in his lifetime, especially for his depictions of candlelit subjects, then was forgotten until the 20th century, when the identification of works previously misattributed established his reputation as a giant of French painting. His early works were painted in a realistic manner and influenced by the dramatic chiaroscuro of Caravaggio. The paintings of La Tour's maturity are marked by a startling geometric simplification of the human form and by the depiction of interior scenes lit only by the glare of candles or torches. His religious paintings done in this manner have a monumental simplicity and a stillness that expresses both contemplative quiet and wonder. Little is known of his life, and only four or five of his paintings are dated. Related Paintings of LA TOUR, Georges de :. | Saint Jerome Reading sg | The New-born sg | Fortune Teller sf | Hl. Josef als Zimmermann | The Dream of St Joseph (detail) | Related Artists:
David JohnsonAmerican Landscape painter.
b.1827 d.1908
was a member of the second generation of Hudson River School painters. He was born in New York City, New York. He studied for two years at the antique school of the National Academy of Design. He also studied briefly with the Hudson River artist Jasper Francis Cropsey. Along with John Frederick Kensett and John William Casilear, he was best known for the development of Luminism. By 1850, Johnson was exhibiting regularly at the National Academy of Design in New York, where he became an associate in 1860.
Pieter Aertsen1508-1575
Flemish
Pieter Aertsen Galleries
Dutch painter and draughtsman, active also in the southern Netherlands. He probably trained in his native Amsterdam but early on moved to Antwerp, where he enrolled in the Guild of St Luke as a master in 1535. In 1542 he was granted citizenship of the city. Among his pupils in Antwerp were Johannes Stradanus and later Joachim Beuckelaer, a cousin of the artist wife and his most loyal follower. The earliest known work by Aertsen is a triptych with the Crucifixion (c. 1545-6; Antwerp, Maagdenhuismus.) for the van den Biest Almshouse in Antwerp. From 1550 Aertsen development can be traced through a large number of signed and dated paintings. Religious works, mostly intended for churches, must have formed an important part of Aertsen output. His early paintings seem to have been strongly influenced by other Antwerp artists, as can be seen in the van den Biest triptych, where the figures are close to those in Jan Sanders van Hemessen background scenes. Van Hemessen influence is also strong in the pair of triptychs showing the Seven Sorrows of the Virgin and the Seven Joys of the Virgin (the latter dated 1554; both Zoutleeuw, St Leonard).
ulrika eleonoraUlrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp.
Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös.
Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia.
Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715.
Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora).
I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.